Det här inlägget har jag tänkt att jag ska skriva klart like forever (i alla fall i typ några dagar), men nu jäklar så!

I lördags (efter att jag och mina pandakompisar lyckats få biljetter till bland annat sista kentspelningen!!!) tog jag tåget till Stockholm och Nockebybanan hem till Panda-Emelie för vi skulle nämligen kolla på Joel Alme på Debaser på kvällen! Chillade ett tag, åt veggieburgare och kollade på youtube-klipp innan vi öppnade första ölen och satte på dom peppigaste låtarna vi visste. När klockan var runt 20:30, tror jag, drog vi mot stan och Joel. Förbandet Hesam skulle gå på kl. 21:00, tror jag, men gick inte på förens en timme senare. Var så drygt att stå där framför scenen, mest för att det var så in i nordens varmt (plus var ganska full där ett tag men drack ett par glas vatten och sedan mådde jag prima!). Hesam var superbra och jättepoppig, ska bli kul att se hur han kommer att utvecklas. Sen kom äntligen finaste Joel ut på scen och vi sjöng och hoppade och dansade så att svetten bokstavligt talat rann. När spelningen var slut var vi tvungna att leta rätt på honom för vi ville såklart säga hej, men också att han skulle signa tygväskorna jag sytt. Efter lite väntan och en öl så kom han äntligen ut. Jag blev så till mig och blev så nervös att han skulle gå så jag ba puttade fram Panda-Emelie till honom och han ba ”Hej! Vad kul att se er, det var längesen!”. Så drog fram pennan och väskan och så signade han dom och han tyckte att dom var fina. Vi köpte en öl och lät Joel snacka med andra (ja, vi är så generösa fans), innan vi kom på den eminenta idén att ta en selfie med vår selfiepin! Himla fint tycker jag. Sen hann vi också dansa lite till Håkan tillsammans med honom innan det skulle stänga. Var så himla sugen på potatismos så tog en typ mosrulle vilket var heaven just då! Åkte hem till Emelie igen och där var jag så trött att jag inte ens orkade bry mig om att det inte var någon luft i luftmadrassen utan somnade på golvet. Ändå ett bra slut på en fin kväll.