Allting är så sjukt. Igår när jag kom till Stockholm kl. 14:20 var allting som vanligt. En timme senare kommer det aldrig att bli som förr. Jag hade tur som hann hem till Panda-Emelie innan all trafik stoppades. Vi satt framför tvn som livesände. Ingen av oss kunde fatta, det är så svårt att ta in. Vi som hade vaknat peppiga inför kvällen satt nu i chock framför tvn. Jag är så tacksam över att alla jag känner i Stockholm mår bra och är oskadda, och som alltid får dessa siatuationer en att verkligen förstå att livet är skört och att en borde ta hand om det bättre än en gör ibland.

 

Kvällens planer ställdes in, och istället satte vi oss med en folköl i parken bredvid Emelies lägenhet och jagade pockémons och åt godis. Det var fint ändå.